I dagens NA (en kort artikel här) säger kommunalrådet Rasmus Persson (c) att det stora överskott som Programnämnd Social Välfärd redovisar för 2006 (ett år då s+v+mp hade ansvaret, som ni minns) inte alls är så stort – i själva verket finns ”dolda kostnader”, bl a för arbetskläder för personal inom äldrevården. På en direkt fråga på dagens sammanträde medgav han att ”dolda kostnader” kanske inte var något bra uttryck. Och på ännu en direkt fråga, till ekonomen, framkom att kostnaden för arbetskläder var täckt i förra årets budget – och i årets ram också så vitt man kan förstå. Med andra ord var Rasmus uttalande inte så väl underbyggt. Och det gäller för övrigt för en del annat han sa också: ”Med backspegeln i hand kan man fundera över hur intresserade socialdemokraterna egentligen varit av äldres situation”. Förutom att man kan undra varför man ska ha backspegeln i handen så är det ett märkligt sätt att beskriva det faktum att de flesta kurvor faktiskt gått åt rätt hål inom äldrevården på senare tid. Utom när det gäller utskrivningsklara, se längre ner.

Den borgerliga regeringen har haft hög fart och lyckats försämra massor på kort tid (och tappat svenskarnas förtroende). I Örebro har den nya högerkoalitionen inte åstadkommit särskilt mycket alls – istället präglas styret av tvekan, oenighet och stopp-mentalitet (det ryktas till och med om en särskild ”stopplista” som innehåller saker som förvaltningen får jobba vidare med). Så då borde jag kanske bli glad när högern nu agerar kraftfullt i en rad frågor?

Hmm, det beror ju på vad kraftfullheten leder till. I en av frågorna: att det nya demensboendet med 80 platser ska läggas ut på entreprenad verkar de helt ideologiskt förblindade. Enligt dem som jobbar med underlaget till upphandlingen är det bara 3-4 av de riktigt stora vårdbolagen som kommer att klara att lägga ett anbud. På vilket sätt ökar mångfalden på det sättet? Genom att 3-4 stora företag blir ännu större? Vore det inte mer intressant om duktiga yrkesutövare fick ta större ansvar: i en intraprenad eller genom att man i upphandlingsunderlaget värderade vissa kvalitetsmått högre? Åsikterna i majoriteten går isär: några skulle gärna se en utveckling med flera mindre utförare (”men det blir kanske inte så här”, som Rasmus Persson (c) medgav) medan andra redan har gett upp och säger att det blir som det blir.

En annan fråga som man kör på i – trots risk för att köra på minor – är det gamla problemet att äldre får ligga kvar på USÖ i onödan vilket leder både till lidande, sämre vård och höga kostnader. Att de agerar kan man inte protestera mot: det handlar om ett verkligt problem. Men kunde man inte agerat lagom? Med andra ord: man kunde ha lyssnat på proffsen, på facken och på vad landstinget säger? (Jag ställde en fråga till ansvarigt kommunalråd Rasmus Persson (c) om detta i Kommunfullmäktige förra veckan, läs frågan här) Men istället för att tänka ordentligt före kör man på i hög fart trots att det riskerar leda till stora problem och lidande för många äldre örebroare. Det beslut som fattades idag innebär nämligen att det finns en stor risk att enskilda flyttas runt i onödan. Det skulle till exempel kunna bli så att en döende med stora vårdbehov först ska flyttas hem från USÖ för att därefter flyttas till en plats som är anpassad efter hennes eller hans behov. Det är inte rimligt, och därför har vi lagt ett särskilt yttrande i frågan där vi hoppas att arbetet med att ”ta hem” patienter från USÖ sköts bättre. Med större öppenhet, genom att man funderar igenom konskevenserna och genom att man ser till individens behov. Jag kommer definitivt ha anledning att återkomma i denna fråga.